Elin tog sin kandidatexamen i fysioterapi 2008 och har sedan 2009 arbetat kliniskt inom primärvården. Intresset för att forska kom dock några år senare, när hon valde att läsa en master och kom i kontakt med Kjerstin Stigmar, docent i fysioterapi vid Lunds universitet. Efter att ha pratat med Kjerstin om möjligheterna att forska vidare efter mastern, kändes det som en självklarhet att tacka ja när hon fick förfrågan om att bli doktorand i Active@work projektet.
Idag forskar Elin på 75% och är anställd som fysioterapeut och rehabkoordinator på Vårdcentralen Dalby på 25%. För Elin var det en fördel att hon hade en bakgrund som kliniker när hon påbörjade sin forskarutbildning. Att forska tycker hon är jätteroligt och det har bland annat gett henne möjligheten att ställa frågor till patienter som hon kanske aldrig hade fått chansen att göra om hon valt att endast arbeta kliniskt.
Active@work: fokus på knä- och höftartrospatienter
Active@work projektet startades för att se om det var möjligt att förbättra artrospatienters arbetsförmåga och fysiska aktivitet med hjälp av digitalt stöd. Målet med projektet var att undersöka effekten av användandet av aktivitetsmätaren Fitbit Flex 2 på artrospatienter som går i artrosskola. Forskningsprojektets deltagare bestod av knä- och höftartrospatienter i arbetsför ålder som deltog i artrosskola runt om i Skåne och Halland eller i artrosskolan som Elin själv organiserade. Drygt hälften av alla deltagare fick använda aktivitetsmätaren och gå i artrosskolan (interventionsgrupp) och resterande fick delta i artrosskolan utan aktivitetsmätare (kontrollgrupp).
Fyra studier utgör projektet
Projektet har varit uppdelat i fyra individuella studier, varav en är publicerad och två är inskickade till tidskrifter. I den första studien undersöktes interventionsgruppens fysiska aktivitet under 12 veckors tid. Alla fick ett stegmål på 7000 steg per dag inlagt i aktivitetsmätaren.
I den andra studien undersöktes effekten av användning av aktivitetsmätare i samband med artrosskola på arbetsförmåga, fysisk aktivitet och ledfunktion jämfört med att endast gå i artrosskola. Hypotesen var att deltagare som fick använda aktivitetsmätare skulle ha bättre utfallsmått än de utan aktivitetsmätare, men istället fann Elin ingen skillnad mellan grupperna. Hon tror att en anledning kan vara att de flesta som ingick i studien redan var fysiskt aktiva och hade god arbetsförmåga vid studiens start.
Den tredje studien gjorde Elin i samband med biokemist och docent André Struglics. Till denna studie fick både interventions- och kontrollgruppen lämna blodprov vid studiens start och efter 3 månader. Man inhämtade och undersökte biomarkörer (biologiska kännetecken för sjukdom) i blodet för att bland annat undersöka eventuella samband mellan fysisk aktivitet och biomarkörer. Inga samband hittades i denna studie.
Den fjärde studien som ännu inte publicerats är en fokusgruppsstudie baserad på intervjuer, där patienter från interventionsgruppen har fått berätta om vad de tyckte om att använda aktivitetsmätaren.
- Vi hade inte förväntat oss att våra grupper skulle vara så aktiva och ha så bra arbetsförmåga. Det blir svårt att generalisera resultaten till hela artrospopulationen, då våra deltagare generellt sett var yngre, hade högre utbildning, var redan fysiskt aktiva och hade förmodligen inte så fysiskt krävande arbeten, menar Elin.
Vad väntar?
Det Elin har kvar att göra nu förutom det självklara, att skriva färdigt sin avhandling, är att analysera intervjustudien med deltagare från interventionsgruppen som fick berätta om deras upplevelse med aktivitetsmätaren och deras erfarenhet av digitalt stöd vid artros.
- Hade vi gjort om projektet på nytt hade jag nog inte begränsat mig till att bara inkludera patienter som går i artrosskola. Jag hade försökt inkludera patienter som inte var så fysiskt aktiva eller patienter som inte hade bra arbetsförmåga. Det blir svårt att upptäcka en förändring om utgångsläget redan är bra, säger hon.
Trots att Elin brinner för att forska, saknar hon ibland att arbeta kliniskt. I framtiden hade hon gärna velat fortsätta att forska men kanske i kombination med en klinisk tjänst. Vägen framåt är inte solklar än, utan hon får se vad som händer efter att hon disputerat i september 2022.
Läs mer om Elin Östlind i Lunds universitets forskningsportal
