Artros efter ledskada

Att drabbas av artros redan i ung ålder är inte ovanligt och det finns ett starkt samband mellan allvarlig ledskada och artros. De flesta unga individer som utvecklar artros har en känd gammal ledskada i botten. Knäleden är den led som oftast råkar ut för en skada, troligen för att knät är utsatt för stor knäbelastning och vridningar vid en mängd olika sporter. Sambandet mellan knäskada och artros är därför det som studerats mest. De allra vanligaste allvarliga knäskador att råka ut för är en främre korsbandsskada och en meniskskada. Det är ungefär hälften av alla som skadat knäleden allvarligt som drabbas av artros 15-20 år efter skadan. Man talar då om "posttraumatisk artros". Varför varannan person med en tidigare ledskada utvecklar artros är fortfarande oklart då artros är en komplex sjukdom där flera olika faktorer kan spela in.

Stor skaderisk bland unga idrottare

Allvarliga knäskador är det framförallt unga idrottare som råkar ut för. De flesta skador drabbar det främre korsbandet och inträffar mellan 15-25 års ålder. Skadan uppstår oftast till följd av en knävridning. Inom flera sporter som bollsporter och alpin skidåkning där det sker snabba riktningsändringar och vridmoment, riskerar foten att fastna i underlaget medan resten av kroppen vrider sig. När detta sker kan det främre korsbandet helt gå av. Ofta skadas också andra strukturer i knät samtidigt, som menisker, ledband och/eller brosk. En främre korsbandsskada kan också uppstå hos icke-idrottare i samband med ett vridmoment i vardagen, även om detta är mindre vanligt. Rehabilitering hos fysioterapeut direkt efter skada och cirka ett år framåt är nödvändigt för att få tillbaka så mycket stabilitet i knät som möjligt för att kunna återgå till motion/idrott. Ibland behövs skadan opereras, men risken för artros senare i livet minskar inte med operation.

Hälften av alla skador kan undvikas

En korsbandsskada har visat sig öka risken för framtida knäartros sexfaldigt bland unga vuxna. Cirka 3 000 unga personer per år under 45 års ålder i Sverige drabbas av knäledsartros till följd av denna typ av ledskada. Det är beräknat att ungefär 50% av alla korsbandsskador inom idrotten hade kunnat undvikas med regelbunden skadeförebyggande träning. Har man otur och råkar ut för en allvarlig knäskada är det viktigt att man tar sin rehabilitering på allvar för att minimera risken för att utveckla artros och andra knäproblem i framtiden.

Meniskskada vanligt i samband med korsbandsskada

En annan allvarlig knäskada som man ser många unga råka ut för är en meniskskada till följd av knätrauma. Skademekanismen är ofta liknande som vid en korsbandsskada, det vill säga ett kraftigt vridvåld mot knäleden. Det är därför rätt så vanligt att menisken skadas i samband med korsbandet. Cirka hälften av alla som skadar korsbandet skadar också menisken.

Äldre kan också ha trasiga menisker

Äldre individer kan också ha en trasig menisk men det beror oftast på en långsam nedbrytning (degeneration) av menisken och inte ett akut knätrauma. Menisken har i detta fall helt enkelt blivit försvagad och kan spricka i samband med vanlig användning av knät eller ett mindre felsteg eller vridning. Om menisken går sönder på grund av degenerativa förändringar, kan det vara ett tidigt tecken på artros.

Skadad höft - mindre vanligt, men förekommer

Även om det inte är lika vanligt, kan ett skäl till höftartros hos unga idrottare vara en tidigare höftskada. En höftskada kan till exempel medföra att broskkanten längst ut på ledskålen (labrum) går sönder. Skadan på labrum i höften kan liknas vid en meniskskada i knät.

Vissa personer kan ha ett "inklämningssyndrom" i höftleden där det råder trånga förhållanden. Tillståndet kan bland annat uppstå hos individer som idrottat mycket i unga år och är förenat med ökad risk för höftledssymtom och även höftartros senare i livet.